Den sista frågan

Elias hade sökt nästan fyrtio jobb sedan han tog examen från yrkeshögskolan i våras. Han hade fått tre svar, och alla tre hade börjat med samma ord: ”Tyvärr har vi valt att gå vidare med andra kandidater.” Därför blev han så glad att han nästan tappade telefonen när han fick ett mejl från Sundsvalls kommun. De ville träffa honom för en intervju om en tjänst som IT-tekniker.

Han förberedde sig noga. Han läste allt han kunde hitta om kommunen och övade på vanliga frågor framför spegeln. ”Berätta om dig själv.” ”Vilka är dina svagheter?” ”Var ser du dig själv om fem år?” Hans lillebror, som var femton, fick spela chef och ställa frågor vid köksbordet. – Varför ska vi anställa just dig? frågade brodern med låtsat djup röst. – För att jag är noggrann och tycker om att lösa problem, svarade Elias. – Okej, sa brodern. Du har fått jobbet. Kan jag gå nu?

På intervjudagen tog han på sig sin bästa skjorta och var på plats tjugo minuter för tidigt. Han blev hämtad i receptionen av två personer: IT-chefen Anders och en person från HR som hette Kim. Intervjun började bra. Elias berättade om sin utbildning, om sin praktik på ett sjukhus och om varför han ville jobba för kommunen. Han kände hur han långsamt slappnade av.

Sedan lutade sig Anders bakåt i stolen och log. – En sista fråga, sa han. Hur många datorer tror du att det finns i kommunens alla byggnader? Elias stirrade på honom. Den frågan hade han inte övat på. Huvudet blev helt tomt, och han kände hur svetten började rinna längs ryggen. Fem sekunder gick. Tio.

– Jag vet inte, sa han till slut. Men om jag skulle ta reda på det, skulle jag börja med att fråga hur många som jobbar här. Kanske sex tusen? De flesta har en dator, en del har två. Skolorna har också datorer till eleverna. Så jag skulle gissa på ungefär femton tusen. Men jag skulle kontrollera det i ert system innan jag lovade något.

Anders och Kim tittade på varandra. Elias var säker på att han hade förstört allt. – Vet du vad det rätta svaret är? frågade Anders. – Nej, sa Elias. – Inte jag heller, sa Anders. Det är därför vi frågar. Vi vill se hur man tänker när man inte vet. Det sämsta svaret är när någon hittar på en exakt siffra och låtsas vara säker.

Två dagar senare ringde Kim och erbjöd honom jobbet. Elias stod i mataffären med en påse apelsiner i handen och fick anstränga sig för att inte skrika rakt ut. Han ringde till sin lillebror direkt. – Vad var det jag sa? sa brodern. Du fick jobbet redan vid köksbordet.

Den första måndagen fick Elias ett passerkort, en bärbar dator och sin första arbetsuppgift. Anders räckte honom en lista som var full av luckor. – Vi har aldrig haft riktig ordning på vår utrustning, sa han. Kan du ta reda på hur många datorer vi faktiskt har? Elias tittade på listan och började skratta. Efter tre veckor hade han svaret: 14 212 stycken. Han hade gissat nästan rätt.

Loading the word list …