En rolig presentation

Yusuf hade bott i Sverige i ett och ett halvt år och var ganska nöjd med sin svenska. Han kunde handla, prata med grannarna och följa med i de flesta diskussionerna på jobbet, ett litet byggföretag i Uppsala där han arbetade som ritare. Men det fanns fortfarande ord som lurade honom.

En fredag skulle han för första gången hålla en presentation på personalmötet. Han hade arbetat med den i två veckor. Den handlade om ett nytt sätt att planera material på byggarbetsplatserna, så att mindre skulle gå till spillo. Han hade räknat, gjort diagram och övat på varje mening hemma tills han kunde den utantill.

Presentationen tog tjugo minuter. Han talade långsamt och tydligt och visade bilder från två olika byggen, där containrar var fulla av brädor som ingen hade använt. Ingen avbröt honom, och när han var färdig applåderade de flesta. Sedan reste sig chefen, Lennart. – Tack, Yusuf! sa han. Det var en väldigt rolig presentation. Flera kollegor nickade och log.

Yusuf satte sig ner med ett leende som stelnade. Rolig? I hans lärobok stod det att rolig betydde ”funny”. Hade de skrattat åt honom? Han gick igenom presentationen i huvudet. Hade han uttalat något fel? Hade diagrammen sett löjliga ut? Han kom ihåg att han en gång hade sagt ”kostym” när han menade ”kostnad”, och hjärtat sjönk.

Resten av dagen var han tyst. På bussen hem skrev han ett meddelande till sin vän Ahmed, som hade bott i Sverige i tio år. ”Chefen sa att min presentation var rolig. Jag menade allvar med varenda ord. Jag skäms så mycket.” Svaret kom nästan direkt: ”Haha, lugn! Rolig betyder inte bara funny. Det kan också betyda att något var kul, alltså trevligt och intressant. Han gillade den!”

Yusuf läste meddelandet flera gånger. Han kom ihåg att kollegorna ofta sa ”Vad roligt!” när någon berättade om en resa eller ett nytt barnbarn. Ingen hade ju skrattat då. Han lutade huvudet mot bussfönstret och kände hur axlarna sjönk ner. Sedan skrev han tillbaka: ”Varför har ni så många ord som betyder två saker?” Ahmed svarade: ”Det har jag undrat i tio år.”

På måndagen bad Lennart honom komma in på sitt kontor. – Vi har pratat om din idé i ledningsgruppen, sa han. Vi vill testa den på bygget i Gottsunda. Kan du ansvara för det? Yusuf sa ja innan Lennart hade hunnit avsluta meningen. Sedan berättade han om missförståndet, om läroboken och om kostymen. Lennart skrattade så mycket att han fick torka tårarna. – Nu, sa han, nu var det roligt på riktigt.

Sedan dess har Yusuf börjat samla svenska ord som har lurat honom. Han har en lista i telefonen. ”Rolig” står överst. Under står ”kul”, och ingen har ännu kunnat förklara för honom exakt hur det skiljer sig från ”roligt”. Häromdagen lade han till ”lagom”. Där har han nästan gett upp. Ahmed påstår att inte ens svenskarna själva kan förklara det ordet.

Loading the word list …